Nyhetsmedierna förser oss med en tsunami av siffror och statistik som mer döljer än visar vad som händer i världen. Faktaredovisningen ger oss ändå en trygg känsla av att det finns kunskap, och att det finns de som kan dra välgrundade slutsatser om hur saker och ting hänger ihop. Nyhetsmedierna redovisar också sådana slutsatser, och det ligger nära till hands att tro att de bygger på fakta och undersökningsresultat.
Då och då dyker siffror upp som är förvånande, men samtidigt avslöjande.
Under perioden januari-april 2020 har lite över 11 000 personer dött på ”särskilda boenden”, dvs. i huvudsak äldreboenden. Det säger Thomas Lindén, som är chef för avdelningen för kunskapsstyrning för hälso- och sjukvården på Socialstyrelsen. Så han borde veta. Han säger också att det under samma period 2019 dog 10 000 personer.
Men vänta nu, hur stämmer det med uppgifterna om att situationen på äldreboendena är katastrofal och att Sverige hjärtlöst har offrat sina äldre på ekonomins altare? Om antalet döda är i det närmaste oförändrat kan det inte innebära annat än att de flesta av dem som avlidit i covid-19 på äldreboenden ”normalt” skulle ha dött ändå. Men av något annat. Och det kan i sin tur ge ett perspektiv på uppgifterna om att många har getts palliativ vård i stället för att skickas till en intensivvårdsavdelning, där behandlingen ofta är ytterst plågsam utan att påverka utgången.
En annan tidningsnotis: användningen av plastkassar har rasat dramatiskt sedan plastpåseskatten infördes. De flesta har i stället gått över till papperskasse, några återanvänder en tygkasse. Det förefaller som om skatten har varit ett framgångsrikt verktyg i arbetet för hållbart klimat och bättre miljö.
Men vänta nu, hur stämmer det med uppgifterna i samma artikels faktaruta att en papperskasse gjord av svenskt trä har ungefär samma miljö- och klimatpåverkan som en plastkasse? När det gäller alternativet tygkasse måste, enligt en dansk rapport, en kasse i vanlig bomull användas 7 100 gånger för att komma ner i samma miljö- och klimatpåverkan som en vanlig plastpåse. Är kassen ekologisk krävs i stället 20 000 återanvändningar. Om vi antar att kassen används tre gånger i veckan betyder det att den måste räcka i 45 respektive 128 år.
Mycket hade kunnat göras bättre på äldreboendena när pandemin slog till, och i synnerhet innan den kom. Men det betyder inte covid-19 i sig har haft någon större inverkan på hur många äldre som dör.
Det kan också vara så att överdriven användning av plastkassar är ett otyg, framför allt när det gäller nedskräpning. Men det betyder inte att en plastpåseskatt är en klok åtgärd för att främja miljö- och klimatmålen.
Fakta som klarlägger orsak och verkan går att hitta här och där i informationstsunamin. Det gäller bara att hitta dem, och att dra rätt slutsatser.
Jag tänkte kommentera Thomas Lindén. Han verkar vara en lurifax, som närmast känns som en fara för hälsan när det gäller de äldre i befolkningen. Har han rätt om något alls? Tveksamt.
Som underlag i debatten om Covid-19 jämför han antalet avlidna på särskilda boenden under januari – april i år med samma period förra året. En missvisande jämförelse. Vad jag vet hade ju Sverige inga döda i Covid-19 förrän i mars i år.
Dessutom är det nog inte så säkert att det är själva åldern som är orsak till dödsfallen i Covid-19. Brist på viktiga vitaminer och andra näringsämnen kan vara ett förslag till orsak.
Lindén förefaller allmänt positiv till palliativ vård som enbart är symtomlindrande. Det tycker jag är så fel, så det orkar jag knappt kommentera. Har det aldrig fallit honom in att eftersträva att istället undanröja orsaken till sjukdomar? Det verkar inte så.
Thomas Lindén verkar mer intresserad av att måla upp en önskad bild än av att redovisa hur verkligheten ser ut.