AI

Många tror att den tekniska utvecklingen drivs av ingenjörer och innovatörer. Så är det naturligtvis inte. Drivkraften kommer i stället från författare och konstnärer. För att utveckla de tekniska lösningar som förverkligar en idé måste någon först ha lanserat idén – föreställningen att något som inte är möjligt skulle kunna vara möjligt.

Otto Lilienthal och bröderna Wright skulle knappast ha envisats med att försöka skapa fungerande flygplan om inte andra före dem hade fött tanken att människan faktiskt skulle kunna flyga med mekaniska hjälpmedel, exempelvis Leonardo da Vinci. 

Tanken att månen inte bara är en nattligt ljuskälla utan en plats som människor skulle kunna förflytta sig till har – mer eller mindre allvarligt – förts fram av författare som Baron von Münchhausen, Jules Verne och H.G. Wells. På film beskrevs en resa till månen av Georges Méliès år 1902. Att Werner von Braun och nu Elon Musk skapar de tekniska förutsättningarna förutsätter att en sådan resa tidigare har blivit en del av det allmänna tankegodset.

Sak samma med många andra tekniska innovationer – ubåtar, världsomseglingar – den som är mer litterärt bevandrad än jag kan säkert bidra med fler exempel.

Nu har diskussionen om AI blommat upp som maskrosor i en gräsmatta. Många ser den artificiella intelligensen som mänsklighetens räddare. Som den nya teknik som ska frälsa oss från allt tråkigt rutinarbete och förse oss med den information eller kunskap som vi inte själva orkar eller har förmåga att skapa. Andra oroas över att vi människor blir överflödiga. Att maskinerna tar jobben ifrån oss. Att vi som ludditer behöver kasta träskor i maskinerna. Men den största rädslan är att den artificiella intelligensen ska utveckla sig själv och bli människans fiende – och i förlängningen bekämpa oss.

Det problemet är inte nytt. Redan 1942 skapade Isaac Asimow robotikens tre lagar, som först publicerades i novellen Roundabout.  Romanen I, Robot 1950 gav lagarna vidare spridning. Den första lagen syftade till att göra det omöjligt för robotar att skada människor genom en handling eller genom passivitet. Lag två handlade om att lyda order och lag tre om att skydda sig själv. De var underordnade de föregående lagarna. I romanen Foundation and earth 1986 tillkom en fjärde lag, överordnad de tre tidigare, som syftade till att skydda mänskligheten.

Historien lär oss att ludditer kan ha en poäng i det korta perspektivet. Det är ingen tvekan om att många människor, som bara behärskade en enklare teknik, for illa när textilmaskiner introducerades. I det längre perspektivet kan vi alla vara tacksamma över att en effektivare teknik fick ett brett genomslag. I teknikskiften finns vinnare och förlorare. Men det går att göra förändringen mindre smärtsam genom att agera klokt.

Jag har svårt att se att utvecklingen av AI skulle vara annorlunda än andra tekniska förändringar. Det finns säkert risker för skadliga konsekvenser på kort sikt. Det gäller att hantera riskerna med klokhet. Jag vill inte utesluta att Asimows tankar för 80 år sedan kan vara en hjälp på den vägen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: