Vårt svenska kynne

En insikt som sakta sprider sig i samhället är att vi svenskar är inte som andra. Vi är horisontella och konsensusbenägna i våra relationer. Vår tillit är hög, både till våra likar och till vår överhet. Vi är aggressionshämmade. Vi är hänsynstagande. Vi har en ambition att vara rättskaffens, göra rätt för oss, inte ligga andra eller det allmänna till last.

Allt det här har sina historiska förklaringar, och det har tjänat oss väl. Vårt samhälle har fungerat smidigt och effektivt, utan att störas av allvarligare konflikter.

Den som jobbar utomlands ett tag, exempelvis i en amerikansk, tysk eller fransk miljö, upptäcker snabbt att den svenska stilen inte går hem. Det är nödvändigt att tuffa till sig åtskilliga snäpp för att bli tagen på allvar. Även länder som vi upplever som nära oss är vertikala i sin kultur och man kommunicerar utan silkesvantar. Där finns inte mycket förståelse för det svenska kynnet.

Sverige har idag 10,5 miljoner folkbokförda invånare. Av dessa är drygt 9,5 miljoner svenska medborgare och 8 miljoner har svenska som modersmål. Hur många som totalt bor i Sverige är inte känt. Inte fullt 3 miljoner har utländsk bakgrund, alltså utlandsfödda eller med två utlandsfödda föräldrar. Med andra ord, mer än var fjärde person som bor i vårt land har ett annat kynne än det svenska. 

Skillnaderna kan vara små, som med dem som kommer från andra nordiska länder. Små, men de finns. Det kan också handla om fundamentalt annorlunda värderingar och traditioner som är i direkt konflikt med det svenska kynnet. Så är det med uppåt en miljon människor i Sverige med rötter i Mellanöstern och norra Afrika. 

Det börjar bli allmänt accepterat att Sveriges problem med organiserad brottslighet, klanstrukturer, hedersvåld, antisemitism och utanförskap är kopplade till att en stor grupp invånare mentalt lever i ett annat land och i en annan kultur.

Mauricio Rojas säger i en tänkvärd ledare i SvD att vi måste bli ”mycket mindre svenska, i en traditionell bemärkelse, för att landet redan är det”. Så är det kanske, om vi accepterar sakernas tillstånd och att det är på oss det ankommer att ändra oss. När vi själva kommer till ett annat land gäller naturligtvis att ”man får ta seden dit man kommer” och ”when in Rome you do as the Romans do”. Är det då rimligt att det är vi, i vårt eget land, som ska överge det svenska kynne som har tjänat oss väl under så lång tid?

Det är lätt att säga tulipanaros… Även för svenskar sitter det hårt inne att ändra traditioner och värderingar som vi sedan barnsben sett som eviga sanningar och som vi tyckt bör gälla i hela världen. Och det trots att vi exponeras för influenser från andra delar av världen mer än de flesta. För dem som kommer från en auktoritär klankultur, dominerade av fundamentalistisk islam och isolerade från omvärlden gör en kurs i svensk värdegrund troligen inte något märkbart intryck. Ändå är det hos dem som kommit till vårt land som det måste ske: att antingen ta till sig de attityder som är en förutsättning för att vårt land ska fungera, eller att inse att de har hamnat på fel ställe i världen.

Det är här politiken måste komma in, politiken med sin begränsade verktygslåda: Pengar och regler.

För de etablerade partierna har det hittills mest handlat om pengar. Så kallade satsningar. Det har inte vänt utvecklingen. Och dessutom spenderar den svenska staten redan alldeles för mycket pengar på annat än kärnverksamheten. Alltså regler. 

Regler kan ändra människors beteende och ett ändrat beteende kan i sin tur förändra attityder. Eftersom jag tror på Medborgerlig Samlings politiska inriktning letar jag i partiets olika program för att hitta förslag som kan göra skillnad. Här är några exempel.

Det social- och arbetsmarknadspolitiska programmet föreslår att försörjningsstödet i sin nuvarande form avvecklas. De som behöver ekonomiskt stöd vid tillfällig arbetslöshet eller sjukdom ska få sitt behov tillgodosett via a-kassa och sjukpenning/sjukersättning. Konsekvensen blir att de som inte tidigare har haft arbete och är friska och i arbetsför ålder måste se till att försörja sig själva och sin familj i stället för att gå på bidrag. Det enda alternativet är ett ”basstöd” i form av matkuponger och enkelt tak över huvudet. Konsekvensen blir att antalet permanent bidragsberoende ”långtidsarbetslösa” som står utanför det reguljära samhället kommer att minska kraftigt.

Medborgerlig Samling vill också att bidragssökandes identitet ska kontrolleras effektivare, bland annat genom biometriska kontroller. Konsekvensen blir att antalet bidragsbedrägerier kommer att minska kraftigt.

Det integrationspolitiska programmet föreslår en skärpning av kraven för medborgarskap, bland annat när det gäller språkkunskaper, självförsörjning och vandel. Medborgarskap ska kunna återkallas och personen utvisas på livstid under vissa förutsättningar. Konsekvensen blir att endast personer som är villiga att assimileras i det svenska samhället kommer att bli svenska medborgare.

Medborgerlig Samling vill också att alla offentliga bidrag till religiösa samfund och etnokulturella föreningar slopas. Konsekvensen blir att uppkomsten av parallellsamhällen som tar avstånd från det svenska samhället motverkas.

 Det migrationspolitiska programmet föreslår asylstopp till dess vi kommit till rätta med de strukturella problemen runt integrationen. För framtiden ska asylsökande som passerat andra säkra länder avvisas direkt. Konsekvensen blir att immigrationen av ekonomiska migranter som anför asylskäl i allt väsentligt upphör.

Antalet personer som illegalt vistas i Sverige har kraftigt ökat under senare år. Medborgerlig Samling vill införa en rad åtgärder för att identifiera sådana personer och effektivisera åtgärder för att se till att de lämnar landet. Konsekvensen blir att uppkomsten av ett skuggsamhälle som i sin tur föder kriminalitet motverkas.

Från mitten av 1800-talet till tidigt 1920-tal lämnade drygt 1 miljon svenskar Sverige och flyttade till USA. Många assimilerades och blev en produktiv del av det amerikanska samhället. Men en femtedel drog slutsatsen att livet och villkoren i USA inte passade dem och återvandrade därför till Sverige. Det är aldrig för sent att ångra sig.