Att statstelevisionen bedriver så kallad agendajournalistik är numera uppenbart, inte bara för konspirationsteoretiker och systemkritiker utan också för många etablerade opinionsbildare. Även den del av den breda allmänheten som fortfarande framhärdar i att följa SVT:s nyhetssändningar ser i ökad utsträckning att det som visas på TV är något annat än objektiv och balanserad journalistik. Men frågan jag ställer mig är: Varför ser det ut som det gör? I auktoritärt styrda länder brukar statstelevisionen vara en lydig megafon för den politiska makten. Något säger mig att det inte är riktigt så det fungerar i Sverige.
Låt oss ta Rapportsändningen den 25/7 kl. 18:00 som åskådningsmaterial.
Sändningen pågick totalt i 12 1/2 minut, exklusive ingress och väder, disponerad som följer.
00:45-02:40 Inslag om reaktionerna mot koranbränningarna i muslimska länder, som fördömt händelserna ”i skarpa ordalag”. Det förklaras att reaktionerna också innefattar diplomatiska åtgärder, folkliga protester och uppmaningar till bojkott. Journalisten menar att regeringens linje är oklar och att det varit omöjligt att få kommentarer. I en filmad intervju säger socialdemokraten Morgan Johansson att ”regeringen inte vet vad man ska göra”.
02:40-04:00 Reportage som visar bärgningen av Estonias bogramp. Enligt kommentaren har undersökningen av den bärgade rampen bekräftat den tidigare olycksbeskrivningen och bogrampen ska nu undersökas noggrannare i Estland.
04:00-05:40 Inslag om värmen och skogsbränderna i Medelhavsområdet. En ny rapport från World Weather Attribution uppges ha konstaterat att ”flera av sommarens värmeböljor hade varit praktiskt taget omöjliga utan mänsklig påverkan”.
05:40-06:50 Protesterna i Israel mot den lag som begränsar Högsta domstolens makt.
06:50-07:15 Kortare inslag om avsättningen av Kinas utrikesminister.
07-15-13:15 Reportage om några industriers privata räddningstjänst, en företagare som använder VR-teknik för att undvika risker vid hantering av timmer och cellgiftsbehandling av cancersjuka i hemmet i region Skåne.
Av drygt 12 minuter handlade således hälften om nyheter i strikt bemärkelse. Resten av nyhetssändningen utgjordes av berättelser om hur människor löst problem de ställts inför – i och för sig inte ointressant men utan koppling till någon aktuell händelse. Snarare en sorts underhållning.
De inledande två minuter, en tredjedel av den egentliga nyhetssändningen, som behandlade koranbränningar lade hela tyngdpunkten i rapporteringen på den muslimska världens upprördhet och sårade känslor. I en kort intervju fick det största svenska oppositionspartiet tillfälle att uttrycka sitt missnöje med regeringens hantering av frågan. Inget i inslaget antydde att det från svensk sida kan finnas anledning till upprördhet över uttalade och potentiella hot. Inte heller gjordes någon referens till Sveriges månghundraåriga och grundlagsskyddade yttrandefrihet. De som ogillar svenska demokratiska rättigheter har i varje fall ingen anledning att vara missnöjda med inslaget som sådant.
Därefter fick man i en och en halv minut se hur Estonias bogramp lyftes upp ur vattnet. Även om händelsen inträffat i närtid innehöll inslaget inget nytt: Tidigare slutsatser stod sig och vad bogrampen mer kunde berätta var beroende av framtida undersökningar.
Närmare två minuter gav riklig näring åt tittarnas klimatångest. Skogsbränder, extremtemperaturer och torka illustrerades med levande bilder. Den citerade forskarrapporten gav ytterligare tyngd åt det implicita budskapet att det nu krävs en dramatisk politisk omställning. Vad som inte nämndes är att World Weather Attribution är ett forskarnätverk som etablerades 2015 med syftet att kvantifiera hur klimatförändringen påverkar intensiteten och sannolikheten för en extrem väderhändelse. Rapportens slutsats är alltså varken mer eller mindre än det som nätverket ser som sin uppgift att sprida. Riksdagens minsta oppositionsparti, som kräver drakoniska omställningsåtgärder från svensk sida som saknar all annan betydelse än den rent symboliska för hur världens klimat kommer att utvecklas, har all anledning att uppskatta inslaget.
En dryg minut ägnades åt Israel, naturligtvis utan att nämna att Netanyahus ambition är att närma sig den folksuveränitetsprincip som sedan länge är etablerad i Sverige och som försvagar rättsväsendets ställning.
Och som avslutning ett traditionellt nyhetsinslag utan agendavinkling.
Det finns inte mycket som pekar mot att SVT skulle vara den politiska maktens förlängda arm eller att den borgerliga regeringen har skäl att uppskatta nyhetsrapporteringens inriktning. Men vems ärenden går man då i stället? För det är uppenbart att inslaget av agendajournalistik är starkt, till den del det överhuvudtaget handlar om nyhetsförmedling. Oppositionens? I förhoppningen att lojaliteten ska betala sig när oppositionen åter blir etablerad politisk makt? Eller går man helt enkelt sina journalisters ärenden, journalister som enligt flera undersökningar har starka vänstersympatier?
Den som är intresserad av nyhetssändningar som till lika delar består av vänstervinklad agendajournalistik och underhållning bör naturligtvis ha möjlighet till det. Och själv betala genom abonnemang eller reklamfinansiering. Men att den som inte är intresserad ändå får betala via skattsedeln är otillständigt.