Stormaktspolitik

Det är fullt rimligt att beteckna Sverige som en stormakt för 365 år sedan, när Östersjön i det närmaste var ett svenskt innanhav. Men sedan gick det utför. Riktigt illa gick det 1809, när vi förlorade den östra rikshalvan, och 1905 då de Förenade Konungarikena Sverige och Norge delades i två länder under varsin kung.

År 1811 skrev Esaias Tegnér dikten Svea. En känd strof talar om att ”inom Sveriges gräns erövra Finland åter”, vilket syftar på Göta kanal-bygget, dåtidens mest påkostade högteknologiska projekt. Efter mycken möda och enorma insatser av arbete och pengar öppnades kanalen 1832. Arbetet utfördes till någon del av ryska krigsfångar, men till största delen av de indelta soldaterna som inte längre hade något krig att utkämpa. En av dem var min förfader Fredrik Persson Säberg vid Andra Livgrenadjärregementet med mötesplats vid Malmen utanför Linköping.

Kanalbygget hade under första hälften av 1800-talet stor betydelse för att ”inom Sveriges gräns” utveckla ekonomin som kompensation för förlusten av Finland. Under andra hälften blev den Gripenstedtska liberaliseringen av näringspolitiken det som gjorde Sverige till ett vid det följande sekelskiftet förhållandevis välmående land. Ytterligare ett halvsekel senare var vi en av världens ­– per capita – rikaste nationer.

Det räckte inte för att åter göra Sverige till en stormakt, i varje fall i de europeiska grannarnas ögon. I mitten av 1900-talet intensifierades därför ansträngningarna att i stället etablera bilden av Sverige som tredje världens särskilda vän. Det ekonomiska biståndet till så kallade u-länder utvecklades och kompletterades med verbala ställningstaganden för regimer och rörelser som ansågs förtjäna svensk solidaritet. Mål för det svenska stödet var både etablerade regimer och befrielserörelser som försökte störta etablerade regimer. Mottagarna uppfattades i allmänhet som socialistiska, och har i efterhand många gånger konstaterats vara både auktoritära och korrupta. På så sätt har Sverige kunnat utnämna sig själv till humanitär stormakt.

Geopolitik är att försöka etablera en maktställning över ett större geografiskt område än det egna territoriet. Ett exempel är Englands och Frankrikes skapande av kolonier under 1800-talet och början av 1900-talet, där även Tyskland och Italien gjorde sina försök med begränsad framgång. Idag bedriver USA, Ryssland och Kina en aktiv geopolitik för att försvara och utveckla sina ställning som stormakt.

Sverige är nuförtiden ingen stormakt och borde inte framställa sig som en ”humanitär” sådan. Vi har ingen anledning att etablera en maktposition i andra delar av världen – att försvara vårt eget välstånd och oberoende räcker gott. Jag har väldigt svårt att förstå varför en del av de pengar jag betalar i skatt ska skickas vidare till regimer som själva borde ta ansvar för att utveckla sin ekonomi och för att etablera en demokratisk rättsstat. Inte heller förstår jag varför jag ska bidra till finansieringen av befrielserörelser som jag inte sympatiserar med. De som jag gillar kan jag stödja direkt utan att statsmakterna lägger sig i den saken.