Om nyckelpersoner som styr offentlig verksamhet inte begriper vad verksamheten i grunden handlar om kan konsekvenserna bli ödesdigra. Det här inlägget, som först publicerades i MEDbloggen, handlar om ett systemfel som har lett till att många äldre inte fick den vård de behövde när de insjuknade i covid-19.
I en debattartikel i DN den 13/10 avslöjar journalisten och författaren Maciej Zaremba att ”styrande regelverk” från Region Stockholm ledde till att ett stort antal personer på äldreboenden aldrig fick någon medicinsk behandling då de insjuknade i covid-19. I stället gavs de utan individuell medicinsk bedömning palliativ behandling, dvs. de lämnades att dö utan åtgärd. Avslöjandet har väckt förskräckelse och ilska, och har kommenterats i bland annat SvD den 13/10 och 18/10, i Det goda samhället den 14/10 och i kvällspressen. Men kommentarerna har fokuserat på hanteringen i det enskilda fallet, utan att se bakgrunden i form av ett grundläggande systemfel i stora delar av den offentliga verksamheten.
Historien är i korthet följande: I mars 2020 utfärdade Region Stockholm bindande riktlinjer för äldreboenden som innebar att vissa kategorier av ”sköra” patienter inte skulle överföras till sjukhus om de insjuknade i covid-19 utan vårdas på plats. Problemet är att det på äldreboenden saknas både medicinsk personal och utrustning (exempelvis syrgas) som krävs för att vårda covidsjuka. Därför ledde riktlinjerna i praktiken till att de som smittades på äldreboenden lämnades att dö utan annan vård än palliativ behandling.
Enhetschefen Christoffer Bernsköld ansvarar för all sjukvård i Stockholm utanför akutsjukhusen – närakuter, hemvård och äldreboenden. Det är han som utfärdar bindande riktlinjer. Tjänsten utlystes år 2017 med krav på högskoleexamen, erfarenhet av sjukvården angavs som önskvärd merit. Av de 18 personer som sökte var elva medicinare eller med annan vårdutbildning på högskolenivå. Fyra av de övriga hade högskoleexamen. Christoffer Bernsköld, som fick jobbet, var den ende som saknade högskoleutbildning. Han var i stället för tillfället arbetslös yrkespolitiker med meriter som länsordförande i SSU, ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden i Östergötland och nyvald ledamot av SAP:s styrelse. Sanningen är alltså att han inte hade sådana kunskaper om äldrevårdens organisation att han förstod innebörden av de riktlinjer han hade utfärdat. Ansvaret faller tungt, i första hand på dem som anställt honom.
Att ansvaret för att styra professionella offentliga verksamheter läggs på personer som saknar professionell kompetens är dessvärre mer regel än undantag. I Medborgerlig Samlings sjukvårdspolitiska program kritiseras ”myten om att politiker och konsulter via ideologi eller teoretiska modeller ska kunna organisera och styra något så komplicerat som sjukvård”. Kravet är att vården ska återprofessionaliseras. Liknande brist på professionell kompetens hos dem som ytterst styr verksamheten finns också på många andra områden.
”Avprofessionaliseringen” av bland annat sjukvården kan kopplas till tekniker som ytterst går tillbaka till taylorismen och som fokuserar på den vertikala styrningen. Man talar ibland om scientific management, ibland om New public management (NPM) och ibland om målbudgetering. När det gäller offentligfinansierad verksamhet i Sverige är den gemensamma faktorn att den politiska nivån går in i verksamheten genom styrdokument, kontroll och detaljerade krav på återrapportering. Det har fått två konkreta konsekvenser. Dels får den operativa verksamheten, det som organisationen är till för, stå tillbaka för en omfattande internbyråkrati. Dels utses många gånger administratörer till verksamhetschefer, personer som förväntas ha särskild kompetens i verksamhetsstyrning, oavsett vilken verksamhet det handlar om, och där en av de viktigaste egenskaperna är lojalitet mot uppdragsgivaren. Däremot har man inte brytt sig om att personer som styr en verksamhet också behöver grundläggande kunskaper om verksamheten som sådan.
Medborgerlig Samlings idéprogram betonar betydelsen av evidens och pragmatism. En sund samhällsutveckling bygger på kunskap och medborgarnas engagemang, inte på ideologiska utopier. Om vi sätter den professionella kunskapen och förmågan i högsätet får vi samtidigt ett skydd mot förödande misstag som beror på ren okunskap.