Återigen har en pinsam skendebatt brutit ut i medierna: Är det Löfvén som har rätt när han hävdar att ”ett enskilt militärt angrepp direkt mot Sverige är osannolikt”? Eller är det Försvarsberedningen som har uppenbarat sanningen när den menar att ”ett väpnat angrepp mot Sverige inte kan uteslutas”.
Det krävs inte mer än en snabb innanläsning för att konstatera att båda påståendena i formell mening, och med största sannolikhet, kommer att visa sig helt korrekta. Så vad handlar debatten egentligen om?
Som så ofta förr står en elefant i rummet. Det få vågar tala om är vad som egentligen krävs för att Sverige ska återskapa en tillräcklig militär kapacitet för att ingen – vare sig från öst eller väst – ska frestas att fylla ut ett försvarspolitiskt vacuum i Östersjöregionen.
En som har försökt uppskatta elefantens dimensioner är Johanne Hildebrandt. Enligt en ledarartikel skulle en upprustning av Sveriges försvar till 1988 års nivå – en högst rimlig ambition – innebära att de nuvarande 14 armébataljonerna ingående i brigader behöver öka till 180. Två luftvärnsbataljoner måste bli 22, en amfibiebataljon utvecklas till 29 marinförband, fyra ubåtar bli 12, sju ytstridsfartyg bli 34. Inom flygvapnet måste fem små flottiljer bli 30 basbataljoner, antalet stridsflygplan öka från 96 till över 300, sex Herkulesplan bli åtta och två radarspaningsplan bli sex.
Så ska vi ha’t, men var ska vi ta’t?
En utmärkt text! Där det känns som om den skulle kunna få en spännande fortsättning? Nedrustningen, för att inte säga avrustningen, av försvaret är ett gigantiskt misstag av kortnästa politiker! Kan det vara rimligt att ha miljardkostnader förknippade med invandring när vi har ett ”försvar”, som vare sig kan försvara nytillkomna eller tidigare invånare? Skulle inte tro det, så det är bara att sätta igång att åtgärda!
Håller med om att pengarna finns. Ett exempel är diskussionen om de afghanska männen som så många vill ska få stanna i Sverige. De som inte har asylskäl och är prövade flera gånger i rättsinstanser. Enbart kostnaden för dessa män är beräknat till 3-4 miljarder per år.
Den summan skulle dirket kunna gå till försvaret. Sedan finns det ju ca 100 miljarder till, årligen, som går till invandringskostnader som man kan ta av.