Respekt

Det finns många egenskaper som gör att man känner respekt för en människa. Hederlighet, sanning, integritet. Att berika sig genom brott är inte respektabelt. Inte heller att systematiskt ljuga eller att agera opportunistiskt. Att känna respekt för en människa är en positiv känsla. Den är inte ovillkorlig, som kärleken kan vara, men den är inkluderande.

Det här är en innebörd av begreppet respekt som många i vårt land gärna tar till sig. Men ord kan vara försåtliga verktyg. Den innebörd som den ene lägger i ordet kan vara helt främmande för någon annan.

I den miljö som präglas av kriminella gäng och klankultur betyder respekt något helt annat. Respekt är något man kräver. Inte för att man är en hedervärd människa utan för att man har kapacitet att injaga rädsla. Att visa respekt, i den betydelsen, är att underkasta sig den andres makt och våldskapacitet.

Hjalmar Söderberg skriver i romanen Doktor Glas att “man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad”. Det är en omvänd hierarki som utgår från att vi i första hand strävar efter att bli älskade – eller respekterade för våra dygder – och att de lägre stegen på trappan är ”second best”. Men alla ser det inte så. Det finns andra kulturer där förmågan att bli fruktad väger tyngst, även med risken att samtidigt bli avskydd.

Samma klyfta mellan kulturer som inte förstår varandra finns också på det globala planet. De länder som kan sammanfattas under begreppet ”västerländska demokratier” värderar respekt för ingångna avtal, öppenhet och nationell suveränitet. Andra länder talar hellre om respekt i den mening som de kriminella nätverken lägger i ordet. Att injaga rädsla. Att kräva underkastelse inför en maktsfär som man själv definierar. Putins Ryssland är ett sådant land.

Hur hanterar vi de hot som kräver respekt i betydelsen underkastelse? Det första hindret är föreställningen att alla tänker som vi. Att vi kan få den hotfulle att bli snäll genom att själva vara snälla. Genom erbjudanden om korvgrillning. Genom att utlova ”peace in our time”. Men vargen tänker inte så. En annan väg är att som François i Houllebecqs roman välja underkastelsen. 

För mig är det otänkbart att det hyggligt välfungerande demokratiska rättssamhälle jag lever i – trots vissa brister – skulle lämna över makten till kriminella nätverk eller shariabaserade klanstrukturer. Lika otänkbart är det att det demokratiska västerlandet skulle lämna fältet fritt för ryska maktanspråk och expansionistiska ambitioner.

Respekt kan också handla om att respektera det vi själva håller högt, och att sätta ner foten när det hotas.