”Hat och hot” som kritikdödande mantra

”Hat och hot” har blivit ett mantra för att brännmärka dem som vågar kritisera politiska makthavare. Uttrycket handlar också om språkbruket på sociala medier, där många utmanar elitens slätkammade elegans. Bättre vore att vända krafterna mot de verkliga hoten. Mot de hot som hindrar viktiga samhällsfunktioner att utföra sitt uppdrag. Läs hela krönikan här.

En kanon för en inkluderande nationalism

Nationalism behöver inte vara exkluderande. Den kan tvärtom vara ett kitt som knyter oss till det territorium vars lagar vi följer, som vi betalar skatt till och som vi – i värsta fall – är beredda att försvara mot angrepp utifrån. Och som välkomnar alla som vill dela den gemenskapen. En kulturkanon kan ha en viktig funktion för att lyfta fram det som lagt en grund för vår nationella identitet. Läs hela krönikan här.

Att låta hjärtat eller hjärnan styra politiken

Många av vår tids konflikter handlar om att vara god eller vara klok. Men som CJL Almqvist skrev: ”Varför är den goda dum – varföre den kloka ond – varföre är allt en trasa?” Våldet i Gaza, klimatpolitiken, problemen till följd av de senaste årens immigration – klyftan vidgas mellan dem som vill följa hjärtats röst och dem som sätter hjärnan i första rummet. Att välja förnuftet framför känslan leder i längden till det bästa resultatet.  Läs hela krönikan här.

Antagonistisk motsättning eller integration?

Få förnekar idag att många av dagens allvarligaste problem har skapats av den omfattande immigrationen från Mellanöstern och norra Afrika. Hoppet är att lösningen ligger i riktade ”satsningar” och integration. Men den islamiska dogmen stöder attityder och åsikter som vi inte kan kompromissa om och som inte har i Sverige att göra. Läs hela krönikan här.

Den krossade drömmen om Europa

Det europeiska samarbetet blev inte vad många av oss hoppades på. En bidragskarusell till enorma kostnader och klåfingriga regleringar som är illa anpassade till Sveriges behov har fört EU allt närmare en övernationell federation. Om ett halvår kan vi göra vår röst hörd i valet till Europaparlamentet. Läs hela krönikan här.

Vem i hela världen kan man lita på?

Att undra vem man egentligen kan lita på är lika relevant idag som när Hoola Bandoola Band ställde frågan för 50 år sedan. En bra tumregel är att inte sätta någon tilltro till uppgifter som kommer från auktoritära regimer med total kontroll över nyhetsförmedlingen. De borde behandlas som propaganda, även av de medier som vidarebefordrar uppgifterna som om de vore fakta. Läs hela krönikan här.

Historien om Sverige – woke eller vetenskap

SVT:s senaste megasatsning har inte bara väckt beundran. Kritik mot serien kommer från två diametralt motsatta utgångspunkter. Mycket tycks ha hyggligt vetenskapligt stöd men det finns också prioriteringar som kan ha påverkats av en agenda. Om Historien om Sverige kan hjälpa oss att bättre se och uppskatta vår nationella identitet har serien en viktig uppgift i en tid då många sett svenskhet som barbari och frånvaro av egen kultur. Läs hela krönikan här.

Sveriges rykte i världen

Det rapporteras att vårt rykte i världen har fått sig en allvarlig törn och att många länder riktar allvarlig kritik mot Sverige. Det som väcker vrede är dels koranbränningarna, dels uppfattningen att svenska myndigheter kidnappar barn. Men när muslimska autokratier kritiserar Sverige för att vårt land inte är som deras är det inte något att skämmas för. Det är ett ”rykte i världen” som vi i stället har all anledning att vara stolta över. Läs hela krönikan här.

Landet konsensus och konflikterna

Sverige har många gånger i historien nått konsensus genom att den allmänna opinionen i någon mening har ”gillat läget”. Frågan är om det går att ”gilla läget” när det gäller Hamas och Israel. Att alla i Sverige inte delar den traditionella konsensusmentaliteten, det framgår av den senaste tidens demonstrationer med tusentals människor som skanderar antisemitiska slagord. När det gäller det judiska folkets rätt att leva ett liv i fred, i Israel såväl som i Sverige, finns inget utrymme för kompromiss. Det återstår bara konflikt, hur osvenskt det än kan kännas. Läs hela krönikan här.

Alla dessa nazister

Det finns goda skäl att oroa sig för nazism, rasism och antisemitism i Sverige, men den största faran finns inte där de som skrikit om brunråttor påstod. När woke-vänstern delar in människor efter ras, när riksdagspartier gör sig beroende av invandrargrupper som insupit judehatet med modersmjölken och när ”nyttiga idioter” lägger sina sympatier hos Hamas – då är det dags att sätta ner foten. Läs hela krönikan här