Månad: juli 2023

Att statstelevisionen bedriver så kallad agendajournalistik är numera uppenbart, inte bara för konspirationsteoretiker och systemkritiker utan också för många etablerade opinionsbildare. Även den del av den breda allmänheten som fortfarande framhärdar i att följa SVT:s nyhetssändningar ser i ökad utsträckning att det som visas på TV är något annat än objektiv och balanserad journalistik. Men frågan jag ställer mig är: Varför ser det ut som det gör? I auktoritärt styrda länder brukar statstelevisionen vara en lydig megafon för den politiska makten. Något säger mig att det inte är riktigt så det fungerar i Sverige.

Låt oss ta Rapportsändningen den 25/7 kl. 18:00 som åskådningsmaterial.

Sändningen pågick totalt i 12 1/2 minut, exklusive ingress och väder, disponerad som följer.

00:45-02:40 Inslag om reaktionerna mot koranbränningarna i muslimska länder, som fördömt händelserna ”i skarpa ordalag”.  Det förklaras att reaktionerna också innefattar diplomatiska åtgärder, folkliga protester och uppmaningar till bojkott. Journalisten menar att regeringens linje är oklar och att det varit omöjligt att få kommentarer. I en filmad intervju säger socialdemokraten Morgan Johansson att ”regeringen inte vet vad man ska göra”.

02:40-04:00 Reportage som visar bärgningen av Estonias bogramp. Enligt kommentaren har undersökningen av den bärgade rampen bekräftat den tidigare olycksbeskrivningen och bogrampen ska nu undersökas noggrannare i Estland.

04:00-05:40 Inslag om värmen och skogsbränderna i Medelhavsområdet. En ny rapport från World Weather Attribution uppges ha konstaterat att ”flera av sommarens värmeböljor hade varit praktiskt taget omöjliga utan mänsklig påverkan”.

05:40-06:50 Protesterna i Israel mot den lag som begränsar Högsta domstolens makt.

06:50-07:15 Kortare inslag om avsättningen av Kinas utrikesminister.

07-15-13:15 Reportage om några industriers privata räddningstjänst, en företagare som använder VR-teknik för att undvika risker vid hantering av timmer och cellgiftsbehandling av cancersjuka i hemmet i region Skåne.

Av drygt 12 minuter handlade således hälften om nyheter i strikt bemärkelse. Resten av nyhetssändningen utgjordes av berättelser om hur människor löst problem de ställts inför – i och för sig inte ointressant men utan koppling till någon aktuell händelse. Snarare en sorts underhållning.

De inledande två minuter, en tredjedel av den egentliga nyhetssändningen, som behandlade koranbränningar lade hela tyngdpunkten i rapporteringen på den muslimska världens upprördhet och sårade känslor. I en kort intervju fick det största svenska oppositionspartiet tillfälle att uttrycka sitt missnöje med regeringens hantering av frågan. Inget i inslaget antydde att det från svensk sida kan finnas anledning till upprördhet över uttalade och potentiella hot. Inte heller gjordes någon referens till Sveriges månghundraåriga och grundlagsskyddade yttrandefrihet. De som ogillar svenska demokratiska rättigheter har i varje fall ingen anledning att vara missnöjda med inslaget som sådant.

Därefter fick man i en och en halv minut se hur Estonias bogramp lyftes upp ur vattnet. Även om händelsen inträffat i närtid innehöll inslaget inget nytt: Tidigare slutsatser stod sig och vad bogrampen mer kunde berätta var beroende av framtida undersökningar.

Närmare två minuter gav riklig näring åt tittarnas klimatångest. Skogsbränder, extremtemperaturer och torka illustrerades med levande bilder. Den citerade forskarrapporten gav ytterligare tyngd åt det implicita budskapet att det nu krävs en dramatisk politisk omställning. Vad som inte nämndes är att World Weather Attribution är ett forskarnätverk som etablerades 2015 med syftet att kvantifiera hur klimatförändringen påverkar intensiteten och sannolikheten för en extrem väderhändelse. Rapportens slutsats är alltså varken mer eller mindre än det som nätverket ser som sin uppgift att sprida. Riksdagens minsta oppositionsparti, som kräver drakoniska omställningsåtgärder från svensk sida som saknar all annan betydelse än den rent symboliska för hur världens klimat kommer att utvecklas, har all anledning att uppskatta inslaget.

En dryg minut ägnades åt Israel, naturligtvis utan att nämna att Netanyahus ambition är att närma sig den folksuveränitetsprincip som sedan länge är etablerad i Sverige och som försvagar rättsväsendets ställning.

Och som avslutning ett traditionellt nyhetsinslag utan agendavinkling.

Det finns inte mycket som pekar mot att SVT skulle vara den politiska maktens förlängda arm eller att den borgerliga regeringen har skäl att uppskatta nyhetsrapporteringens inriktning. Men vems ärenden går man då i stället? För det är uppenbart att inslaget av agendajournalistik är starkt, till den del det överhuvudtaget handlar om nyhetsförmedling. Oppositionens? I förhoppningen att lojaliteten ska betala sig när oppositionen åter blir etablerad politisk makt? Eller går man helt enkelt sina journalisters ärenden, journalister som enligt flera undersökningar har starka vänstersympatier?

Den som är intresserad av nyhetssändningar som till lika delar består av vänstervinklad agendajournalistik och underhållning bör naturligtvis ha möjlighet till det. Och själv betala genom abonnemang eller reklamfinansiering. Men att den som inte är intresserad ändå får betala via skattsedeln är otillständigt.

Att socialister inte tycker om fri företagsamhet är inte någon nyhet. Särskilt inte på områden som har med människors hälsa att göra. De tidigare privatägda apoteken förstatligades år 1970 av en socialdemokratisk regering. År 2009 öppnades apoteksmarknaden åter för konkurrens, den gången av en borgerlig regering.

Sjukvården domineras sedan 1960-talet av det allmänna, men inte i skepnad av staten utan genom regionerna (f.d. landstingen). Det innebär att det finns skillnader mellan olika regioner. I vissa regioner är i stort sett allt som har med sjukvård att göra i offentlig regi. I andra förekommer viss privat verksamhet, om än i begränsad omfattning. 

I Stockholm utförs för närvarande ambulanstransporter av dels ett företag som är helägt av regionen, dels ett antal privata företag som fått uppdraget efter upphandling i konkurrens. 

Att låta företag konkurrera om att erbjuda bästa villkor är normalt en förutsättning för att både den som betalar och den som är kund ska bli nöjd. När det råder monopol finns inget att välja på, och då får man ta vad som bjuds hur dåligt eller dyrt det än är. Så menar i varje fall den som tror på den marknadsliberala modellen. Men så ser inte socialister på saken.

Det begränsade inslag av privata utförare i sjukvården som ambulansföretagen står för sticker därför i ögonen på det nuvarande regionstyret i Stockholm med S, C och MP i samarbete med V. Regionen har därför beslutat att successivt gå över till att driva all ambulanssjukvård och jour- och akutläkarverksamhet i egen regi. De upphandlade avtalen fasas ut och uppdraget kommer att hanteras av Ambulanssjukvården i StorStockholm AB (AISAB), som är regionens eget bolag för så kallade prehospitala tjänster.

Tanken är att de privata bolagen ska fasas ut under en tvåårsperiod, något som kan skapa allvarliga störningar i ambulansverksamheten. Forskaren Johan Berlin varnar för att bolagen kan välja att avbryta sina avtal med regionen i förtid. ”Det finns ingen ekonomisk vinning för bolagen att stanna kvar i avtal som de snart ska lämna”, säger han.

Är det då bara ideologiskt nit som driver de fyra vänsterpartierna i regionstyret att riva upp en ordning som uppenbarligen fungerar? Nej, hälso- och sjukvårdsregionrådet Talla Alkurdi förklarar i SVT:s lokalnyheter Stockholm den 13/7 att skälet är ett helt annat: ”Beredskapen behöver ständigt vara på topp, nu när vi har krig i vårt närområde och sökt NATO-medlemskap”.

Jo, så säger hon faktiskt. ”När vi har krig i vårt närområde”.

Visst finns goda skäl att höja den svenska beredskapen på en rad områden. Den har varit alltför dålig alltför länge, och bedömningen av Sveriges säkerhetspolitiska situation har säkerligen varit överoptimistisk. Men att vifta med krigskortet för att passa på att genomföra efterlängtade socialiseringar är minst sagt skamlöst. Man kan undra vilken sektor som sedan står på tur att monopoliseras i offentlig regi – med förklaringen att det beror på NATO-medlemskapet.

Centraliserade system som inte låter sig utmanas är sårbara. En blandning av offentligt och privat, med många olika utförare, även inom sjukvården, är en bättre garant för uthållighet även i kris.

Vi svenskar har länge varit mycket intresserade av vad man tycker om Sverige i andra länder. Sägs det. I själva verket har de flesta människor i andra länder inte någon uttalad uppfattning alls om Sverige. Man vet inte särskilt mycket och är inte särskilt intresserad. Då och då kan en viss fråga med anknytning till Sverige blomma upp och då som ett resultat av skriverier i det egna landets medier.

Svenska medier har däremot varit mycket intresserade av vad man skriver om Sverige i andra länders medier. Att rapportera om den så kallade Sverigebilden gynnar försäljningen av lösnummer, oavsett om det som slås upp i främmande länders press är korrekt, skrönor eller rent hitte-på.

Särskilt intressant var det vilken bild av Sverige man hade i USA-medier. Alltifrån den svenska synden, manifesterad genom nakenbadande och ”free love”. Jag undrade länge vad man menade med ”free” – om kärlek i USA inte var gratis utan en betaltjänst, på ena eller andra sättet.

Sedan blev vi självmordslandet. Och det socialistiska välfärdslandet. För inte så länge sedan handlade det om problem till följd av stor invandring. ”Look at what’s happening last night in Sweden. Sweden, who would believe this. Sweden”.

Svenska institutet (SI) är en statlig myndighet under Utrikesdepartementet som har till uppgift att skapa intresse och förtroende för Sverige utomlands. En viktig uppgift är att följa, analysera och informera om bilden av Sverige utomlands. Myndigheten har 140 anställda och en budget på ca 500 miljoner kronor.

SI slog nyligen larm om reaktionerna på den senaste koranbränningen i Stockholm. Sofia Bard, chef på institutets enhet för Sverigebildsanalys, menar att omvärldens syn på Sverige riskerar att förändras, åtminstone i de delar i världen där saken debatteras. 

I Rapport den 3 juli intervjuas Bard. SVT-reportern förklarar att det ”nu sprids starka fördömanden av religiösa och politiska ledare men också av vanliga människor som är upprörda” och att det ”kan påverka omvärldens bild av Sverige”. Bard menar att kunskapen om vårt land måste stärkas ”för att möta ökningen av negativ rapportering om Sverige”. ”Långsiktigt handlar det om att behålla förtroendet för Sverige”.

Så Svenska institutet, uppbackat av SVT, menar alltså att 57 muslimska stater ska få förtroende för att Sverige stöder de värderingar som råder i dessa länder? Länder med auktoritärt styre, i total avsaknad av rättsstatsprinciper, helt utan yttrandefrihet, svurna motståndare till mänskliga rättigheter och kvinnors jämlikhet. Och dessa förväntade reaktioner från länder som avskyr allt det som den västerländska demokratin står för, de upphöjs nu till att bli ”omvärldens” Sverigebild. 

Vad det handlar om har inget att göra med bristande kunskaper om vårt land. Ledningen för de protesterande länderna vet mycket väl vad som gäller i Sverige. Det de vill är att vi ska ändra oss, så att vi ”respekterar” det som gäller i deras land.

Med sådana vänner som Svenska institutet behöver Sverige inga fiender. Institutet är för övrigt en av de myndigheter vars budget Medborgerlig Samling vill banta kraftigt (se listan här).