Månad: september 2021

Den senaste arbetslöshetsstatistiken rapporterar en viss förbättring av siffrorna. Men det gäller inte långtidsarbetslösheten, som fortsätter att drabba allt fler och vara allt längre. Trots en uppsjö av ”satsningar” och ”åtgärder” blir situationen inte bättre.

Så här får det inte fortsätta. I en debattartikel i nättidningen Bulletin försöker jag visa varför den gamla politiken inte fungerar och vad som i stället måste göras.

Att få syndernas förlåtelse genom goda gärningar – avlat – är en praxis som följt kristendomen genom sekler och millennier. Men från år 1516 utvecklades en handel med avlatsbrev som förfuskade den ursprungliga tanken. Avlatshandeln avskaffades några decennier senare av det Tridentinska kyrkomötet 1545–1563.

Bakgrunden var att påven Julius II år 1506 hade lagt grundstenen till en ny Peterskyrka i Rom. Det var ett projekt som skulle kosta oerhört mycket pengar, och för att finansiera bygget (utan att alltför mycket belasta påvens egen förmögenhet) införde den följande påven Leo X år 1516 en ordning där allmänheten erbjöds att köpa ett påvligt brev. Genom detta avlatsbrev tillförsäkrades köparen syndaförlåtelse som motprestation för de pengar som skulle gå till fullbordandet av Peterskyrkan. 

Rädslan för helvetets kval, och även för den inledande skärselden, var för 1500-talets människor en lika verklig realitet som senare tiders ångest för olika undergångsscenarier. Men kravet att på riktigt bli en god människa, och på så sätt undvika de eviga straffen, var inte något man utan vidare kunde eller ville leva upp till. Då erbjöd avlatshandeln en bekväm lösning. Genom en måttlig ekonomisk uppoffring och utan någon djupare förändring av karaktär och livsföring kunde man i ett slag undanröja den tidens allvarligaste hot, inte bara mot den egna personen utan också mot anhöriga.

Även när man utgår från den dåtida verklighetsuppfattningen var avlatshandeln naturligtvis rena rama bedrägeriet. För att slippa helvetets kval krävdes verklig bot och bättring, ånger och syndabekännelse. Att köpa ett avlatsbrev var bara en symbolhandling som inte på något sätt räddade köparen från undergång. Men det var en bekväm utväg, och därför lät man sig gärna luras.

Att tro att måttliga uppoffringar skyddar mot en hotande undergång är inte bara forna tiders villfarelse, det förekommer även i våra dagar. Att svenskar slutar äta rött kött, reser med tåg i stället för flyg, betalar 7 kr för en plastkasse eller köper en dyrare och mindre effektiv bil än man egentligen behöver kommer naturligtvis inte att rädda oss – varken individuellt eller som mänsklighet – från någon klimatkatastrof.

Få tror idag på helvetet. Fler tror på ett dramatiskt klimathot. Men oavsett om den tron har skäl för sig eller inte förefaller det bättre att satsa på åtgärder som har effekt än på sådana som bara får oss att må bra.

1500-talets avlatshandel hade en vinnare. Katolska kyrkan och ytterst påven fick enorma inkomster genom lurendrejeriet. En betydande del av pengarna gick också till ärkebiskopen Albrecht av Brandenburg, som ville betala av sina skulder till påven genom bankirhuset Fugger. 

Vem vinner idag på att klimatmotiverade restriktioner och frivillig återhållsamhet utan verklig effekt får vårt samhälle att gå på halvfart?