Jag har länge varit skeptisk till den traditionella höger-/vänsterskalans relevans när det gäller att beskriva det politiska landskapet i Sverige. I skrönikan Höger vänster om marsch[1](Skrönsakslandets blogg, mars 2011 ) vänder jag upp och ner på föreställningen om var de politiska partierna hör hemma – halvt på allvar, halvt på lek[2].
Numera är ifrågasättandet av höger-/vänsterskalan legio, och många förordar i stället skalan GAL/TAN. Akronymerna[3]står för grönt, alternativt och liberalt respektive traditionellt, auktoritärt och nationalistiskt. För att se om det fungerar använder jag Medborgerlig Samlings politik som probersten[4].
Grönt
MED är det blå-gröna alternativet, men i motsats till MP bygger miljöprogrammet inte på visioner och symbolpolitik utan på fakta, evidens och helhetssyn. Den konservativa förvaltarskapsidén är central och MED ser miljö, natur och landskapets utseende som fundament i det goda samhället.
Alternativt
MED är alternativet till en politik som alltför länge har byggt på identitetsteorier, mångkulturalism, så kallad värdegrund och föreställningar om maktstrukturer och intersektionalitet[5]. Trots att dessa föreställningar i grunden hör hemma i extremvänstern har de partier som vill beteckna sig som borgerliga misslyckats med att erbjuda ett alternativ som sätter individen i centrum.
Liberalt
Liberalismen är det ena benet i MED:s liberal-konservativa politik. Partiet har en liberal syn på individens rättigheter och den ekonomiska politiken. Medborgarbegreppet, som är centralt för MED, är intimt förknippat med liberala idéer om jämlikhet, demokrati och frihet från statliga tvång.
Traditionellt
Det andra benet är en konservativ syn på samhället, kulturen och långsiktig hållbarhet. MED lägger stor vikt vid pragmatism och de ackumulerade erfarenheter som lägger en fast grund för samhället, i motsats till visioner och abstrakta idéer. Ett nyckelord är att politiken ska vara evidensbaserad.
Auktoritärt
Att staten sörjer för medborgarnas trygghet och säkerhet är ett av grundfundamenten för ett fungerande samhälle. MED lägger stor vikt vid att statens våldsmonopol upprätthålls i alla delar av landet. Att återställa rättsväsendets funktionalitet är prioriterat. Partiet betonar att medborgarnas förhållande till det allmänna inte bara kan handla om rättigheter utan också om skyldigheter.
Nationalistiskt
MED ser nationalstaten som det kitt som håller samman Sverige. Men det handlar inte om en exkluderande nationalism utan om en inkluderande och sekulär. Nationen, liksom andra samhällsgemenskaper, är inte ett mål i sig utan ett medel. Medborgarskapets status bör höjas för att markera medborgarnas likhet inför lagen.
Så var placerar sig då Medborgerlig Samling på GAL/TAN-skalan? Uppenbarligen träff över hela linjen. Med andra ord, för åtminstone ett parti fungerar inte heller det nya alternativet till höger-/vänstermodellen. Samhällsvetarna får tänka vidare. Frågan är om det mångfacetterade politiska landskapet över huvud taget låter sig fångas i enkla modeller.
[1]Ett militärt kommando som betyder att alla får gå sin väg i vilken riktning de vill.
[2]Uttrycket hämtat från Stockholmsmelodi av Evert Taube.
[3]Förkortning som består av begynnelsebokstäverna i flera ord.
[4]Sten av hård och mörk kvarts som används för att kontrollera eller ”probera” halt av finguld i exempelvis smycken. Numera vanligen i överförd bemärkelse för att beteckna ett verktyg för att pröva något.
[5]Ett analytiskt perspektiv som vill uppmärksamma hur relationer av överordning och underordning skapas och upprätthålls i samspel mellan bl.a. ”ras”/etnicitet, kön/genus, funktionsvariationer, klass, ålder, sexualitet och religion.