En svår uppgift

Jag ställer just nu iordning mitt andraboende långt söderut inför återresan till förstaboendet. ”Andraboende”. Det är svårt att hitta en bra term. Det är ingen sommarstuga, eftersom högsommaren är just den period då jag undviker att vara där. För varmt. För fullt på alla vägar. Det är inte heller min fritidsbostad, eftersom all tid är fritid för en pensionär. Det får duga med en klumpig översättning av ”maison secondaire”.

Det finns alltid kvar en del matvaror till nästa gång. Mjöl, gryn, saker som lockar besökare som gärna förser sig av det som erbjuds. Vi har tidigare haft problem med möss.

Den svåra uppgiften är att hantera situationen då en mus olovandes har försett sig ur mjölpåsen.

Normalt borde jag naturligtvis spåra upp den skyldiga och se till att han eller hon får sitt rättmätiga straff. Så går det till i ett rättskaffens hus, flertalet av mössen kan ju mycket väl vara helt oskyldiga och bör inte drabbas av att en av kamraterna burit sig åt. Men jag inser att svårigheterna att hitta just den mus som gnagt hål i mjölpåsen är närmast oöverstigliga.

Om inte påföljdsmodellen fungerar kanske jag i stället borde försöka med förebyggande åtgärder. Om jag matar mössen med ost kanske de tycker att det smakar bättre än annat jag har i skafferiet. De kanske rent av blir riktigt tama och lär sig skilja på det som är mitt och det som jag bjuder på. Frågan är om det finns mycket realism i den förhoppningen. Möss är möss, har de möjlighet så förser de sig. I motsats till andra gäster i mitt hus, t.ex. fladdermöss, geckoödlor och sjusovare, som inte brandskattar mina förråd och därför är mycket välkomna.

Trots att det bjuder mig emot finns nog ingen annan lösning på den svåra uppgiften än att jag skrämmer bort mössen. Alla mössen. Det finns sätt, t.ex. anordningar som sänder ut ett ultraljud som jag inte kan höra men som är plågsamt för mössen. I ett hus där många smådjur är välkomna går det helt enkelt inte att ha möss, om jag inte vill att de ska äta mig ur huset. Det är trist, men jag tror inte att det finns någon annan väg.

2 svar på ”En svår uppgift”

  1. Själva hade vi ett ton ekollon i sängen under täcket..
    men vi gillrade en fälla o därmed basta..nu har de givit sig av till Provence….

    1. Vi löser det så att torrvaror som mjöl, gryn, pasta etc packas ner i stängbara plastlådor som sedan placeras i sitt skåp i köket. Mössen gillar plast så kaffekokaren stängs in i micron. Även en sådan där ”musskrämmare” som sänder ut någon högfrekvent ljud finns i köket. Funkar bra. Mössen finns kvar och vi hittar spår efter dem, men maten har de inte gnagt på. /e

Lämna ett svar till e s Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: