Nationalhymnen

Idag vänder jag mig bara till er som brukar besöka min blogg, kanske några dussin vänner. Alltså ingen publicering i Bulletin den här gången.

Jag har länge störts av att den svenska nationalsången bara handlar om Norden, inte Sverige. Dessutom har texten inte mycket koppling till dagens Sverige och vad man som svensk ser som kännetecknande för vårt land.

”Fornstora da’r” är inte längre någon kioskvältare. Vare sig det handlar om vikingatågen eller 30-åriga kriget är ”ärat” knappast det som man i de drabbade länderna förknippade med Sverige. ”Fruktat” eller ”hatat” ligger nog närmare verkligheten. Och Karl XII:s debacle i Ryssland slutade inte heller med någon ära för vårt land.

Den allra största delen av vårt land, där de flesta svenskarna bor, är inte heller särskilt ”fjällhög”. ”Fria” går an, ”gamla” lika så men i övrigt känns texten skäligen menlös, i mitt tycke.

”Kritisera går an, men gör det bättre själv då” kanske du tycker. Och det är svårt att invända mot. Så här blev det – kanske ett pekoral, men det är nog den nuvarande nationalhymnen också om man ska vara ärlig. Melodin är ett försök att mer anknyta till svensk folkviseton än till tysk marschmusik.

Kommentarer uppskattas – även hårda men rättvisa.

Det finns ett land
som jag kan kalla mitt.
Det finns ett folk
som alltid varit fritt.
Aldrig ska jag nånsin svika dig
alltid vill jag trofast värna dig.
Du svenska land.

Jag vet ett hem
där jag är stolt och fri.
Jag vet ett språk
där du och jag blir vi.
När vi alla tar varann i hand
knyter vi ett hållfast tillitsband.
I Sveriges land.

Melodin (taffligt försök att knappa in tonerna)